Bästa 2025: litteratur
Sara Abdollahi
Om du bara ska välja en text att läsa fäst din uppmärksamhet vid Giorgio Agambens mini-meditation över världsläget. Med både snille & smak skriver han om varför vi inte ska ge upp och hur vi kan tänka för att fortsätta: ”Rather, stop, be silent, observe, and, at the right moment, speak, shatter the curtain of lies on which hell rests. Because hell itself is a lie, the lie of lies that blocks the passage to non-hell, to a happy, simple, anarchic existence.” Läs hela via länken.
Kracht x 3. 1979; Jag kommer vara här i solsken och i skugga; Imperium
Christian Kracht
översättning Anna Bengtsson
Ersatz
Schweiziske Christian Kracht är en författare jag för första gången läste för tio år sedan. Det gällde 1979.
Då fastnade jag inte, tvärtom tyckte jag att hypen var obegriplig. Romanen utkom första gången 2016 i Anna Bengtssons tonsäkra översättning, och nu igen i pocketversion i en volym tillsammans med två av hans andra romaner. Nu när jag läser om författarskapet har jag ändrat uppfattning. I motsats till många andra samtida författare ägnar han sig inte åt moralistisk uppvisning och uppfostrande. 1979 är en roman han själv har sagt sig inte ställa stor vikt vid. Jag, som kommer från Iran, finner den både intressant och underhållande.
I den första delen av romanen anländer jag-berättaren, en tysk inredningsarkitekt, och hans partner Christopher till Teheran för att delta i en orgiastisk backanal tillsammans med den internationella jetset-eliten. Innan natten tar slut bryter den islamistiska revolutionen ut och Christopher avlider i sviterna av en överdos.
I andra delen slår vi följe med jaget till det tibetanska berget Kailash, där han förenas med pilgrimer, och grips senare av kinesiska soldater och skickas till ett interneringsläger för straffarbete och ideologisk omskolning. Han utsätts för övergrepp och får svälta, men anpassar sig på ett sätt till den nya tillvaron att han till och med överträffar sina fångvaktare ihärdiga lojalitet genom att frivilligt skänka blod.
Jag tycker mycket om Krachts surrealistiska grepp, och att han använder fantasin på ett sätt som gör det roligt att läsa honom! Jag påminns om David Lynch, hur det skruvade och absurda höjer vardagen och låter oss få syn på människor och beteenden, som bara riktig god litteratur förmår göra.
Jacobin, magasin
För oss som längtar efter vänsteranalyser med både djup och bredd är Jacobin ett måste. Om nischade vänstertidningar här i Sverige som Flamman och Etc fokuserar på personkonflikter, och hämtar material från människors Instagram-stories, riktar Jacobin fokuset utåt, mot världen. Här samsas vänsterns vassaste samtida intellektuella som Quinn Slobodian med Zohran Mamdani.
