Imaginary Archipelago

Brasilien kommer senare i år att stå värd för FN:s klimatkonferens COP30. Medan denna upplaga förväntas få det största deltagandet av urfolk i sin historia, speglar den därmed konstvärldens syn på att konfrontera det koloniala arvet genom att involvera fler och fler marginaliserade röster i ”spektaklet”.

Även om detta förstärker röster som historiskt har tystats, riskerar det också att omvandla inkludering till en institutionell föreställning där synlighet blir ytterligare ett sätt att utnyttja. Samtidigt som COP30 lockar tusentals människor till Belém för klimatkonferensen, förändras också regionens infrastruktur och sociala struktur oåterkalleligt.

På Instituto Moreira Salles (IMS) i São Paulo förankrar utställningen Imaginary Archipelago (Den immateriella skärgården) dessa globala samtal genom att skifta fokus till lokala verkligheter. Utställningen, som hyllar den Belém-födde konstnären Luiz Bragas 50-åriga karriär, har samlat fotografiskt arbete som skildrar vardagslivet i norra Brasilien och dess flodsamhällen ("ribeirinhos") skapad över decennier. Med sina 256 fotografier (varav 190 visas för första gången), utmärker sig Imaginary Archipelago som ett försök att kartlägga Amazonas kulturlandskap genom personliga band, och skapa en mycket mer intim dialog.

Enligt utställningstexterna beskrivs utställningen som en panoramautställning – inte en retrospektiv. Tiden i utställningsrummet är nämligen sekundär. Fotografierna från Bragas arkiv spänner från 70-talet fram till förra året, men utställningen undviker att ha en linjär narrativ. Den är uppbyggd av nio "kärnor" (nuclei). Med övergripande teman som kulturell identitet, politisk historia och mänsklig närvaro skapar de ett porträtt av Amazonas som är djupt rotat i minnet och de vardagliga rutiner som styr människors liv. Kärnorna reflekterar också över fotografens roll och ifrågasätter dess potentiella invasivitet. Fotografierna i utställningen är helt beroende av mänskliga interaktioner och tolkar utbytet mellan fotografen och deras motiv som en samexistens.

Med sin betoning på personliga band och intimitet genomsyrar fotografierna hela rummet. Utställningen sträcker sig över två våningar, som i en slingrande form leder dig genom de narrativa korridorerna. Imaginary Archipelago känns mer som ett personligt album än ett forskningsprojekt. Oavsett vilken riktning du tar, stöter du på en fristående berättelse.

Människor, hushåll, vardagsliv – i Bragas fotografi är den mänskliga kontakten grunden för skildringen av regionen. Den sociopolitiska scenen fungerar som bakgrund, medan dess påtagliga spår står i centrum. I en av korridorerna dyker till exempel gummidäck upp i flera fotografier. Ett barn som sitter på ett, några hänger från sidan av en båt. Bragas fotografi talar subtilt om gummiindustrins uppgång och fall i Belém. Industrin, som en gång var en drivkraft i regionens ekonomi, upplevde en återupplivning under andra världskriget när tusentals arbetare, främst från Brasiliens nordöstra del, skickades till Amazonas. Denna interna migration, en av de största i landets historia, skedde under svåra förhållanden med lite eller inget erkännande. När boomen kollapsade lämnades många av arbetarna utan möjlighet att återvända hem. För Brasilien förstärkte denna period regionala ojämlikheter och förändrade den lokala demografin.

Symboliken med däcken sträcker sig över årtionden. I Bragas fotografi får vardagliga föremål en djupare mening. Precis som i ett personligt fotoalbum är inte alla berättelser uppenbara vid första anblicken, vilket får dig att undra hur många fler detaljer du kan ha missat.

Menino sentado no pneu, 1988. Foto: Luiz Braga

Förhållandet mellan den lokala invånaren och besökaren blir ett ledmotiv i utställningen och ekar reflektionen över fotografens roll. Den intimitet som Braga bygger genom fotografierna skapar en känsla av att smygtitta. Berättelserna och sedvänjorna som du kan se men inte förstå, fyller rummet. Utställningens arkitektur frodas på samma samspel. Vissa väggar når aldrig de andra, utan lämnar smala vertikala mellanrum. Andra har fönster, små och stora, som speglar dimensionerna på fotografierna i närheten. Rummet är organiserat på ett sätt som gör dig till en medbrottsling i "spioneri".

En av de nio kärnorna, "Arkitekturen av intimitet", bjuder in dig till privata utrymmen, hem och småföretag. Platser som ofta framstår som en förlängning av sina ägare. Fotografierna i detta kapitel fungerar som stilleben som reflekterar över vikten av närvaro och dess förhållande till minne. Precis som med däcken sträcker sig symboliken bortom den linjära tiden. Med Bragas material som täcker decennier av regionens historia, läggs paralleller mellan det förflutna och nutiden i lager i rummet. Ju mer du tittar, desto fler kopplingar börjar uppstå.

I en annan kärna, "Territorier och tillhörigheter" – som fokuserar på den mänskliga kroppens närvaro inom politiska och ekonomiska cykler – visar ett fotografi en kvinna som går på den oasfalterade Transamazônica. Denna motorväg, ett oavslutat projekt från militärdiktaturen, blev ett slående exempel på moderniseringsretorik som i slutändan exkluderade både människorna och länderna som den påstods gynna. Med samtal om exploatering som nu är ännu högre, är det förvånande att se historien upprepa sig. Avenida Liberdade, som byggs i Belém inför COP30, är bara en ny upprepning av den ekonomiska cykel som fångar regionen i en ständig kamp mellan naturbevarande och ekonomisk utveckling. Sättet som Imaginary Archipelago berättar den regionala historien kan ses inte bara som en dokumentär insats, utan också som en aktivistisk handling. Tillgivenheten med vilken vardagslivet behandlas i fotografierna får dig att vilja begripa mer, även som en utomstående som bara tillåts vara där tillfälligt. Luiz Bragas fotografi erbjuder ett sätt att erkänna och bevara den lokala historien, något som storskaliga evenemang ofta kämpar med. Imaginary Archipelago, som visas på IMS inför COP30, erbjuder en chans att engagera sig i regionen på ett sätt som går utöver symboliska gester, genom att lära sig dess historia och erkänna de utmaningar som det globala intresset för Amazonas kan medföra.