Martin Jacobson

Huvudet

Ett galjonshuvud flöt iland

Jag sitter i sanden

och sköter om hennes guldögon

Känner havets rymd

Sandkornens antal

Månen ömsar sin skugga

och klär på sig

men återvänder inte

till platsen

där hon träffades av solen

Långt där ute

penetrerar narvalständer

fartygens revben

Huvudet nynnar

och berättar

om den berömda hästen

som avlades av eld och vind

och som aldrig smakade på gräs

Och vem är jag att bestrida detta?

Jag bestrider inte

bilden av de sju stjärnorna

Vare sig hon menar Plejaderna

eller oxens konstellation

Jag ifrågasätter inte

huggormstungor

målade som ankare

Jag låter varje åskådare avgöra

huruvida fötterna var korsade

Det vill säga den ena på den andra

Eller spikade var för sig

som hon påstår

Hon säger

att den osynliga handen

som delar klövdjurets hovar

Är samma som dubblerar hornen

Att hovarna och hornen

delar sin kluvenhet tillsammans

 Tungan

Tungans säregna gestalt

Denna kroppsdel har två uppgifter

Det vill säga bildandet av rösten

och kännandet av smak

I den här salen kan ni beskåda

kattdjurstungor

och i nästa

finns över tusen fågeltungor

Djurkroppar kan inte

ta emot näring från luften

Den har ingen näring

Vinden utför andra funktioner

i universum

Som att beröra huden

Att fylla alla tomrum

Att upprätthålla bränder

och att tjäna den som flyger

I städerna

Långt innan städerna byggdes

levde de första människorna

Det var dem som först

började med konst och begravningar

Och de första som lärde sig

att tämja elden

De förstod hur man matar den

när den är hungrig

och att den är rädd för vatten

Elden

(som vissa kallar Prometheuselementet)

är svaret på frågan

om människans herravälde

Men vissa frågor får aldrig svar

Som den om vem som köpte

den första människan

Vem i våra gravar?

(och ännu värre)

Vem i våra hjärtan?

Bor han där än?

Nu har vi flyttat ut ur grottorna

och in i städerna

I första hand är vi medborgare

I andra hand människor

Vi vet hur man gömmer

de delar av själen

som inte ryms i staden

Alla invånare är ensamma

och av den anledningen

lever vi ofta i par

När den ena i ett par varit otrogen

blir den bedragne misstänksam

och luktar efter någon okänd parfym

Den otrogne

försöker så gott det går

att tvätta sig

och har svårt att möta

sin partners blick

Mannen står upp när han kissar

och kvinnan sitter ner

Urinen har en ytterst obehaglig lukt

Samma sak med andedräkten

om munnen inte rengörs

Gatuhundarna

tigger sin mat i parker och på torg

Hunden som vet att den snart ska dö

krafsar i jorden

och fäller tårar över sitt öde

Den blickar bort mot horisonten

och lyssnar efter tuppens galande

Hunden är rädd för spöken

men mest av allt

är den rädd för ensamhet

Människan som snart ska dö

drar försiktigt fingrarna genom håret

och viker sängkläderna omsorgsfullt

Den sover på rygg med ansiktet uppåt

Den är svårväckt och har dålig aptit

Den drömmer om sina föräldrar

Den ses ta på föremålen i sina rum

Den känner på sina armar

och på sitt ansikte

Alla som bor i staden längtar bort

men stannar ändå