Hans-Georg Backhaus (1929–2026)
Henrik Jung
Hans-Georg Backhaus, som kan sägas ha myntat begreppet ”den nya Marx-läsningen”, gick nyligen bort. Han föddes i Remda i östra Tyskland 1929 och skulle ha fyllt 97 år i år. Avled gjorde han i Frankfurt am Main, där han varit verksam under större delen av sitt yrkesliv, som filosof och ekonom. 1969 publicerades hans banbrytande uppsats om värdeformens dialektik, ”Zur Dialektik der Wertform”, i den av Alfred Schmidt redigerade antologin Beiträge zur marxistischen Erkenntnistheorie (Bidrag till den marxistiska kunskapsteorin). Även om texten på intet sätt uppkom i något vakuum, kan den trots allt sägas ha bildat skola för det nya kritiska sätt att läsa, tolka och använda Marx teori som nu går under namn som ”den nya Marx-läsningen” och ”värdeformsteori”. Texten är i dagsläget översatt till drygt tio språk och utgör alltjämt en källa till kunskap, inspiration och kontrovers. Alltsedan 1960-talets början har Backhaus samarbetat mer eller mindre nära med Helmut Reichelt (f. 1939 – i Borås!), vars Zur logischen Struktur des Kapitalbegriffs bei Karl Marx (Kapitalbegreppets logiska struktur hos Karl Marx) från 1970 också bidrog till att röja denna nya väg. Flera av Backhaus texter från åren 1969–1997 finns samlade i bokform i Dialektik der Wertform. Untersuchungen zur Marxschen Ökonomiekritik (Freiburg: Ça ira-Verlag, 1997). En andra samlingsvolym har under flera år varit på gång på Ça ira, men det tycks nu höljt i dunkel om den kommer att ges ut – vilket självfallet är att hoppas på.
Den ”nya Marx-läsning” som Backhaus var med om att utveckla från 1960-talets mitt och fram till vår tid bör ses i både vid och snäv bemärkelse: Dels som ett uttryck för en större samhällelig rörelse i framför allt Västvärlden, med ”den nya vänstern”, student- och nya sociala rörelser, motstånd mot USA:s Vietnamkrig et cetera; dels som ett snävare fält som en ansats att bryta med den traditionella Marxförståelsen och ortodoxin, och inte minst den ”historiematerialism” som fördes ut över världen från Moskva. Backhaus ingår i båda dessa bemärkelser, även om han förefaller ha haft universitetet och inte gatan som sin bas.
Bostadsorten Frankfurt a. M. och redaktören Schmidt pekar i riktning mot det teoretiska, för att inte säga filosofiska sammanhang som Backhaus verkade i: Frankfurtskolan och den kritiska teorin, som Max Horkheimer och T. W. Adorno initierade under 1930-talet och verkade i fram till deras bortgång sent 1960- och tidigt 1970-tal. Backhaus studerade under båda och inte minst Adorno spelade en stor roll för hans teoretiska utveckling, både fram till ”Värdeformens dialektik” 1969 och därefter, hela vägen fram till hans sista arbeten. Inte minst den tidigare annonserade volymen med Backhaus-texter skulle ha innehållet material som mer explicit förhöll sig till Adorno: arbetstiteln var ”Marx, Adorno und die Kritik der Wirtschaftslehre” (ung. Marx, Adorno och kritiken av ekonomiämnet).
Upprinnelsen till texten om värdeformens dialektik är kittlande och kan sägas visa, mikrologiskt om man så vill, på tillfällets och slumpens roll även i idéhistorien. Förlagan till texten utgjordes av ett föredrag som Backhaus presenterade på ett av Adornos seminarium under vinterterminen 1964–65 och som senare utvecklades till ett diplomarbete 1968. Så långt tämligen konventionellt, kan tyckas – utöver det idéhistoriskt gnistrande sammanhanget (Adornos 1960-tals-seminarier, före 1968). I studentboendet Walter Kolb fann Backhaus en tid innan ett sällsynt exemplar av den första utgåvan av Marx Kapitalet, bok I, från 1867 i det öppna bibliotek som tillhörde socialdemokraten Hermann Brill. Redan vid första anblicken uppenbarades att framställningen där skilde sig markant från den andra (och av Engels redigerade tredje och fjärde) utgåvans (1872 et seq.) nu kanoniserade framställningsform och formuleringar. Han mindes då saker som Adorno hade föreläst om, om dialektik och om Hegel, som här lyste igenom på ett helt annat sätt än i de senare utgåvornas till synes mer polerade framställningsform. Från Horkheimers kollega, Karl Heinz Haag, och en av dennes Hegelföreläsningar tog Backhaus till sig kategorin ”Verdopplung” (fördubbling) som återkommande förekom i både den första utgåvan av Kapitalet och i Grundrisse, det omfattande manuskript som Marx arbetade på under 1857–58 och som utgör ett mycket betydelsefullt förarbete till Kapitalet, som Backhaus tidigt förstod som en avgörande nyckel till Marx dialektik. I Marx värdeteori är ett centralt moment att varan fördubblas i vara och pengar, som ett uttryck för varans dubbelkaraktär som bruksvärde och värde. Som en sådan motsägelsefull enhet leder den logiska utvecklingen av varuanalysen till pengarna som värdets nödvändiga uttrycksform.
Vad som kan tyckas lika kuriöst för teoriutvecklingen och för Backhaus Marxläsning är två brev som Marx skrev till Engels och som kom att få stor betydelse för honom. Det ena (9 dec. 1861) pekar mot Marx egen metoduppfattning och hans – som han alltså delgav Engels – intention att dölja sin metod i framställningen av sin kritik av den politiska ekonomin, att så att säga sopa igen spåren efter sig. Det andra (2 april 1858) pekar mot en tidig förståelse och presentation av värdeteorin, som diskuterar innehållet i ett manuskript, eller snarare dess första del (om värde) som än i denna dag inte finns tillgängligt, från 1858 och idag känt som ”Urtext”, så att säga urtexten till kritiken av den politiska ekonomin. För Backhaus var detta viktigt för sitt projekt under 1970-talet att rekonstruera Marx värdeteori (fyra delar, varav de första tre publicerades i tidskriften Gesellschaft, som Backhaus var redaktör för; den fjärde förblev opublicerad fram till samlingsvolymen från 1997). Breven gav fästpunkter för Backhaus i ansatsen att rekonstruera Marx värdeteori. Å ena sidan gav det första brevet en ledtråd till varför det varit så svårt att begripa Marx metod, inte minst vad gäller själva framställningsformen i Kapitalet. Å andra sidan visade det andra brevet på en kort skiss över hur Marx själv avsåg att presentera värdebegreppet ett decennium före Kapitalet kom ut. Ett av Backhaus bidrag är just att följa och jämföra de olika versioner av värdebegreppets introduktion och utveckling hos Marx, och vad det har för implikationer för hur vi kan begripa både värdets roll och position i Kapitalet som helhet, och det så att säga dialektiska problemet med att inleda en dialektisk vetenskaplig framställning.
I all korthet är ett av grundargumenten i uppsatsen om värdeformens dialektik att missförstånden och feltolkningarna hos de traditionella och i grunden positivistiska läsningarna av Marx teori, och i synnerhet värdeläran i första kapitlet i Kapitalets första bok, inte bara har med läsarna själva att göra utan att det finns något problematiskt med, för att inte säga felaktigt i, hur Marx själv utvecklar sin lära och motiverar och grundar övergångarna mellan kategorier. Ett grundläggande så att säga metodologiskt problem som Backhaus framhäver är relationen mellan innehåll och form, väsen och framträdelse. Backhaus menar här att Marx inte tydligt nog svarar på sin egen fråga ”varför detta innehåll antar denna form”. Med andra ord förefaller relationen för Marx i detta avsnitt inte vara nödvändig eller intern, utan extern, det vill säga om inte godtycklig så åtminstone icke-nödvändig.
Redan från början framhävde Backhaus undertiteln till Marx Kapitalet: ”Kritik av den politiska ekonomin”. Det handlade emfatiskt om kritik, både av den teoretiska politiska ekonomin och det kapitalistiska systemet som politisk socialekonomi. Marx erbjuder således inte en bättre ekonomi än den ”borgerliga”, utan en kritik av ekonomin som ekonomi, både saken och dess teoretiska uttryck. Med detta avvisade Backhaus förståelsen av Marx ”arbetsvärdeteori” som en vidareutveckling och förfining av David Ricardos värdeteori. Nyckelpassagen i Marx värdeformslära kan för Backhaus sägas utgöras av den fjärde underavdelningen av det första kapitlet i första boken av Kapitalet: den ö/kända ”Varans fetischkaraktär och dess hemlighet”. Som alla som har bekantat sig med detta avsnitt vet, handlar det om allt annat än ekonomisk teori i konventionell mening. Få rapporter från Handelshögskolan skulle till exempel skriva om en vara eller tjänst som ”ett mycket invecklat ting, fullt av metafysisk spetsfundighet och teologiska griller”. Det gör dock Marx i fetisch-avsnittet. Det är emellertid inte något, så att säga, dialektiskt ornament, eller hegelskt hokuspokus, till utvecklingen av värdebegreppet utan ska förstås tämligen ordagrant, om uttrycket tillåts. Det är en ”ekonomisk-filosofisk” kritik av den ekonomiska teorin, om än en immanent kritik som i samma förfarande spårar begrepp och kategorier genetiskt till det de avser att uttrycka. För Marx och för Backhaus är kategorierna nödvändiga uttryck för de kapitalistiska relationerna, och deras motsägelsefullheter och ensidigheter ligger så att säga i saken, de praktiska förhållandena. Ekonomernas kategorier är som Marx skriver samhälleligt giltiga, objektiva tankeformer för produktionsförhållandena i kapitalismen.
Fetischismproblemet utgör ett grundtema för hela Backhaus verk, det och det så kallade ”förtingligandet” (som ibland hänvisas till som reifikation), att sociala relationer framträder i ting och relationer mellan saker framträder som sociala, mänskliga relationer. Det är fetischkategorin som teoretiskt grundar ”värdets objektivitet” i Marx teori, som något utom-individuellt, socialt, så att säga oavsiktligt och objektivt – mänskligt skapat om än skapat bakom ryggen på de enskilda individerna. Backhaus har använt denna förståelse när han har tagit sig an teorier från mer konventionella, borgerliga om man så vill, ekonomer, vilka ständigt återkommer i hans texter – både namnkunniga ekonomer som Joseph Schumpeter och Joan Robinson, och tämligen bortglömda ekonomer från 1920-talets penningteoretiska diskussioner, som Alfred Amonn och Friedrich von Gottl-Ottlilienfeld. När Backhaus tittar tillbaka på sina texter, berättar han i ”Zuvor”, inledningen till samlingsvolymen Dialektik der Wertform, framgår det att ett underliggande tema även är det så kallade ”konstitutionsproblemet”, vad som konstituerar det borgerliga samhället och samtidigt vad som konstituerar den politiska ekonomins kategorier, vilket återigen kan föras tillbaka på Adornos filosofi. Backhaus nya Marxläsning, som alltså inte längre är så ny, är därför att förstå som en kritisk samhällsteori eller om man så vill teoretisk samhällskritik, i allra högsta grad relevant i vår tid.
Backhaus har i snart 60 år bistått oss att inte rädas filosofi och nogsam begreppsutveckling även när det kommer till till synes ekonomiska frågor, och att oavsett vindriktning hålla fokus på vad det är vi vill förändra, varför och på vilka grundvalar. Genom att visa på Marx relevans för oss har Backhaus själv förkroppsligat det nödvändiga i att utveckla och kritiskt pröva just denna relevans. Att han 96 år gammal stoff på 15:e plats på listan till kommunalvalet i Frankfurt för populistiska BSW, Sahra Wagenknechts antietablissemangsparti, ska inte få skugga hans gärning i övrigt. Även en god dialektiker kan uppenbarligen vekna i omdömeskraft och det visar väl på något sätt på dilemmat för samhällskritik i den borgerliga offentligheten.
Henrik Jung arbetar som lokförare i Göteborg. Han ingick åren 2002-2022 i det svenska teoriprojektet Riff-Raff- och har en master i idé- och lärdomshistoria från Göteborgs universitet.
Material som ligger till grund för denna minnestext är främst: ”Zuvor: Die Anfänge der neuen Marx-Lektüre” och ”Zur Dialektik der Wertform” från Backhaus: Dialektik der Wertform. Untersuchungen zur Marxschen Ökonomiekritik (Freiburg: Ça ira, 1997). En förträfflig översikt som också tecknar bakgrunden till denna nya Marxläsning är Riccardo Bellofiore & Tommaso Redolfi Riva: ”The Neue Marx-Lektüre. Putting the critique of political economy back into the critique of society”, Radical Philosophy, nr 189 (2015), s. 24–36. [https://www.radicalphilosophy.com/article/the-neue-marx-lekture]
